Grattis till mig och mina syskon!

Tänk att idag fyller jag och mina syskon i Konungsunds S-kull 6 mån.....Hipp hurra för oss!!! Hos oss i Uppsala är det så varmt att inte ens jag orkar hålla igång men vi har i alla fall firat med lite gräddfil...mums.....
Jag har föresten sovit borta för första gången nu i veckan. Mattens kompis Sassa frågade om vi ville sova hos henne när matten skulle jobba och visst ville Leia och jag det.....för där vankades det säng-plats och inte bia som vi har hemma. Dessutom fanns där lekkompis i form av cockern Simon som är en mycket snäll och tålmodig herre. Dock tog hans tålamod slut efter att jag hängt i hans öron i två timmar.....hoppsan....ok jag lugnar väl ned mig en stund då om det ska vara så.
På söndag kommer kusin Yatzy och mostrarna till oss. Då blir det livat vill jag lova. Ska terrorisera Yatzy tills prickarna ramlar av och vi ska simma så långt sjön räcker! Vi ska nämligen semestra i en stuga i Fjällnora vid hundbadet ett par nätter tillsammans. Ska bli superkul. De tvåbenta ska dessutom pröva nått de kallar för höghöjdsbana men jag undrar om matten egentligen vet vad hon gett sig in på.

Agility premiär

Idag har jag gjort min första visit på agilitybanan. Först fick jag titta på när Leia lunkade runt banan och med måttlig enstusiasm tog sig an de hinder matten pekade på.
Sedan fick jag komma loss och undersöka de spännande tingestarna närmare. A-hindret började vi med och jag var först lite fundersam vad det var hon ville jag skulle göra. Efter att ha tänkt en stund tog jag dock fart och klättrade upp och ned som om jag aldrig gjort annat...matten hann inte ens med med godishanden. Matten blev lyrisk över mitt mod och förmåga så jag tog fart och besteg hindret ytterligare några gånger helt på egen hand för att vara henne till lags. Om ni tittar längst ned på sidan får ni se mig uppe på toppen.
Jag prövade även på att hoppa över några låga hinder men hade inte riktigt tid att fästa blicken på den där pinnen som låg i vägen......
Även tunneln prövade vi på idag. Inte heller den några problem sedan Leia visat vägen igenom.

Hjärtat i halsgropen

I morse när vi var ute på promenad höll jag på att skrämma ihjäl matten. Jag höll som vanligt full fart och sprintade runt för att se och uppleva så mycket som möjligt. På väg tillbaka till matten tog jag en genväg och det visade sig vara en gammal lastkaj som tvärt slutade ca 1,5m upp från marken.... Jag saktade naturligtvis inte in utan tog ett resolut språng ut från kajen och ned till marken för att sedan fortsätta i full galopp mot nästa buskage....
I språnget hörde jag matten kippa efter andan och såg i ögonvrån hur hon kastade sig framåt för att hjälpa mig.....men hallå varför skulle jag behöva hjälp?
På eftermiddagen hade jag tur och träffade två nya lekkompisar i skogen. Först sheltin Sune som jag jagade av hjärtans lust över stock och sten, sedan en stor blandrashanne (schäfer+bernen sennen) som jag också busade med lite. Leia var bara tacksam mot killarna.......Sedan var det dags att tömma postlådan hos mattens kompis Pia. Vi fick följa med denna gång och jag skulle för första gången klättra uppför en öppen trappa.....HJÄLP vad läskig den var. Det krävdes både lock och godis för att jag skulle bestiga den där farligheten. Att sedan gå ned igen var dock inga problem. Matten säger att vi ska gå i trappa varje dag hädanefter så att jag inte ska behöva vara rädd. Hon har också nämnt något om en agilitybana i närheten vad nu det kan vara för något?.....

Skitkul

Igår var vi till Fjällnora och badade igen. Denna gång simmade även matten men då blev jag lite rädd. Såg hur nästan hela hon sjönk ned under vattnet och tänkte....HJÄLP matten drunknar och gjorde mitt bästa för att rädda henne.....att jag då råkade doppa henne lite ytterligare kan ju inte jag hjälpa. Jag simmade och simmade och simmade. Matten fick lyfta upp mig ur vattnet och upp i famnen några gånger så att jag fick vila och andas lite innan jag propsade på att simma lite till. Hoppade även från bryggan några gånger vilket var kuligt.
När vi kom till badplatsen träffade vi en liten frände från pygmalias kennel. En söt 4 månaders svart/vit/tan tik som tyckte att jag var spännande men lite läskig. Hennes matte och husse hade tydligen sett mig på nätet som liten valp och tyckte det var roligt att få träffa mig.....men "oj" vad dom tyckte att jag var vild. Matten tyckte dock att jag skötte mig ganska bra. Visst jag rusade runt i ren glädje men lyssnade nästan varje gång hon ropade....ja nästan....
Annars menar matten att min hörsel har blivit något nedsatt den sista tiden. Vet inte om jag håller med men får erkänna att hennes konstaterande om läskiga spöken som plötsligt börjar dyka upp i alla fall är sant. Ni känner väl till att soptunnor och vägskyltar i skymning är livsfarliga!!! Leia verkar dock inte tycka det samma så jag får lite stöd när jag ska undersöka tingestarna. Har upptäckt att vi har ett gemensamt intresse Leia och jag.....nämligen SKIT!!! Underbart att nosa efter, rulla sig och och låta sig väl smaka av.

Ingen (om man inte räknar Leia) badkruka här inte!

Simma är skitkul!!!! Matte tog med oss till hundbadet i Fjällnora idag och först var jag lite skeptisk men ganska snart följde jag med matten en bit ut i sjön. Redan i strandkanten satte jag igång med hög frambensaktion för att vara på säkra sidan.
Leia ville inte bada alls. Efter mycket övertalning blötte hon tassarna i alla fall men matte gav sig inte utan hon fick lov att simma en gång från bryggan i alla fall.
Sedan lekte jag lite med de andra hundarna som var där och vips hade jag vant mig vid vattnet och simma var lätt som en plätt. Vattenapporten var rolig men inte behövdes den inte för jag simmade av hjärtans lust i alla fall. Matten fick handgripligen ta med mig upp från vattnet och tvinga mig vila en stund då och då. Kommer att sova gott på mattens jobb i kväll.....

God morgon

Oj, oj, oj vad jag var hungrig nu på morgonen.....t.o.m. Leia låg i lä när det gällde att högljutt och aktivt försöka överttyga matten om att omedelbar servering var nödvändig!
Fint väder ser det ut att bli idag så matten pratade om att vi skulle ta bilen till Fjällnora och provbada lite.....

Slut på lugnet

Nu börjar hon vara tillbaka till sitt vanliga irriterande jag lillasyrran...pust.... och inte vill hon ge sig heller utan kaxar upp sig så det är nog dags för hårdhandskarna snart.
Helt smart är hon inte heller om ni frågar mig. Idag var vi ute på fältet och matten kastade sådana där tygpåsar igen. Saga, den tokan, springer med hjärtans lust för att hämta dom och sedan gör hon sitt bästa för att döda dom innan hon återkommer till matte. Matten försökte med ett litet kast till mig också och jag spankulerade dit för att se vad det var hon slängde men hämta fick hon banne mig göra själv. Tror ni inte att det började spöregna också när vi var ute vilket Saga och matten verkade tycka var helt ok. INTE JAG!
I kväll har det varit stora pedikyraftonen. Saga och jag har turats om att ligga på rygg och få våra tassar och klor klippta. Vi är båda lite kittliga i våra baktassar men med lite övertalning i form av godis går det någorlunda bra att ligga stilla. När vi var klara åkte dammsugaren fram vilket vi hundar ej uppskattar. Saga gick ut på balkongen.......och vidare också visade det sig. När matten var klar med sugandet kunde vi nämligen inte hitta henne. Hon hade upptäckt att balkonggrinden hade en lös bräda som ramlade loss och sedan var det bara att krypa genom vårt lilla staket. Ni kan tro att matten inte direkt uppskattade denna nya konst.
På vår kvällspromenad ville Saga visa matten att hon vid det här laget lärt sig att hoppa upp på stenar betyder godis.....jag försökte förklara för henne att matten är rätt tjurig och bara brukar bjuda godis om hon bett om upphopp. Denna regel gällde tydligen inte Saga ännu för försöken fungerade. När vi passerade SVA och infarten till obduktionen fick vi båda syn och lukt på en mycket spännande fläck. Saga blev så till sig att hon skakade och pep emedan jag höll en lägre profil. Matten ansåg dock inte att fläcken behövde undersökas vidare trots att vi satsade och drog för allt vad vi var värda....tokiga kärring....

Huva vad det bränner

Jodå kräkset slutade under gårdagskvällen men "senapen" fortsatte att spruta under natten. Ni skulle bara veta vad det körde till i min lilla mage med jämna mellanrum. Om matten somnat till väckte jag henne genom att pipa och skaka i barngallret vi har för sovrumsdörren. En gång lyckades jag också ta mig över gallret och ta sikte på skrivbordet under vilket jag tänkte lägga av en laddning....... matten kom dock skuttande efter och tillsammans rusade vi ut på gräsmattan i stället för avfyrning.
Under dagen har det varit lite lugnare och jag känner mig mycket piggare....till Leias stora förtret. Hon menade att jag gott kunde vara trött några dagar till......
Fortfarande har jag några små genomkörare när vi är ute men livet leker igen!