I morse när vi var ute på promenad höll jag på att skrämma ihjäl matten. Jag höll som vanligt full fart och sprintade runt för att se och uppleva så mycket som möjligt. På väg tillbaka till matten tog jag en genväg och det visade sig vara en gammal lastkaj som tvärt slutade ca 1,5m upp från marken.... Jag saktade naturligtvis inte in utan tog ett resolut språng ut från kajen och ned till marken för att sedan fortsätta i full galopp mot nästa buskage....
I språnget hörde jag matten kippa efter andan och såg i ögonvrån hur hon kastade sig framåt för att hjälpa mig.....men hallå varför skulle jag behöva hjälp?
På eftermiddagen hade jag tur och träffade två nya lekkompisar i skogen. Först sheltin Sune som jag jagade av hjärtans lust över stock och sten, sedan en stor blandrashanne (schäfer+bernen sennen) som jag också busade med lite. Leia var bara tacksam mot killarna.......Sedan var det dags att tömma postlådan hos mattens kompis Pia. Vi fick följa med denna gång och jag skulle för första gången klättra uppför en öppen trappa.....HJÄLP vad läskig den var. Det krävdes både lock och godis för att jag skulle bestiga den där farligheten. Att sedan gå ned igen var dock inga problem. Matten säger att vi ska gå i trappa varje dag hädanefter så att jag inte ska behöva vara rädd. Hon har också nämnt något om en agilitybana i närheten vad nu det kan vara för något?.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar