Tack och lov för bästaste Gunilla som sprättat bort knypplingarna i mitt ögonlock och sett efter mitt sår då matten lämnat mig vind för våg.
Med stygnen borta trodde jag att tratten skulle vara ett minne blott och sprang runt av bara lycka när den togs av....men ack vad jag bedrog mig. Mormor Lalla har tydligen fått besked om att trattmonster ska jag vara ytterligare några dagar när vi är hemma själva. Får väl se hur länge mormor står ut med skadade möbler och rispiga tapeter....ha ha
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar