...arslet utbrast matten när jag först lämnade av apport flera gånger utan att kasta den på henne och sedan gick relativt fint i koppel åtminstone 75% av långpromisen. Visst kan jag när jag vill men nån vana blir det då inte!
I morgon styr vi kosan söder ut för att mysa med familjen i Jämtland några dagar. Matten ska faktiskt med denna gång och tur är väl det för misstänker att en halvblind Leia och ett yrväder som jag nog skulle köra i diket rätt snabbt....he he
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar